Meny |
Can you spot...
Blicken mot målet!
Jag vet ju redan att det går att gå ner 10 kg på tre månader, så det är denna bedrift jag försöker upprepa. Jag har inte gått upp i vikt, jag har bara stått still i både vikt och midjemått. Sagt och gjort. Justerade kosten och började promenera mer, ut och kämpa i spåret. I dag var det dags för mätning och vägning (varje söndag) och tro på fan om det inte har gett resultat på en gång. 2 kg mindre i vikt och hela 4,5 cm nedgång i midjemått! Så nu är det bara att kriga på mer!
Vinnare? Jag?
OM jag blev glad! Inte minst för att jag hade glömt att jag ställde upp i tävlingen, men även för att jag ALDRIG vinner något (jag har tur i kärlek istället). Senaste gången jag vann någonting var när jag var sex år gammal och ställde upp i en lego-byggar tävling i leksaksaffären hemma i Ludvika. Jag vann storstilat i klassen 6-åringar med min "polisbil-med-polis-båt-på-polis-släp"s konstruktion. Sen hur många deltagare som var med förtäljer inte historien, men lego vinster till förbannelse blev det iaf! Nu väntar jag på att ett 16GB CompactFlash kort ska komma hem till mig. Ett sådant stort som man har i sin digital systemkamera (yes, jag har en sån). Så nu ska det knäppas bilder å det vildaste. Bifogar en länk till sidan där jag får lite cred:Vinnarna Ps. Den förvånaden Doguen på bilden är Shakira.
Cot Damn you, aunt Flo', cot damn you!
Tror inte att hon tar illa vid sig med sitt nya smeknamn, men i övrigt verkar löpet vara himla drygt. Jag försöker dock vara ute och gå med henne en del så att hon inte helt ska säcka ihop i sin självömkan. Men för att trösta henne lite så har hon faktiskt fått äta både ost och kräftstjärt idag. Kräftstjärtarna smakade tydligen inget vidare, men osten gick ner iaf. Ps. det är inte Astrid på bilden utan en surande Barbro som inte fick äta av Astrids mat i helgen.
Delad glädje, dubbel glädje..?
Det är lite konstig relation Astrid och Barbro har. Barbro är ganska låg och tar inte mycket plats, och är väldigt snäll. Astrid är lite rädd och har respekt för Barbro för att hon är äldre och större, så när de umgås är de så himla måna om att fjäska för varandra och ställa sig in, så det blir ett väldigt lallande och inga sura miner. Vilket är trevligt. Vi rundade av vistelsen med att åka ner till Hagryd-Dala för att träffa Elisabeth och Bettan med ett helt gäng Bordeauxer som fick leka av sig i skogen. Väldigt trevlig promenad, väldigt trevligt sällskap. Tack Bettorna!
|